Att leva i mitt huvud

Det är lite av en gåta att vara mig. Jag ägnar alldeles för mycket tid åt att tänka och ALLDELES för mycket tid åt att oroa mig. Så har det nog alltid varit, och jag vet inte varför. Vad är det som gör en till den man är? Varför blev jag en grubblare? Ibland önskar man att man vore en sån person som bara lever, utan att tänka på konsekvenser och sånt, eller på hur det ska bli sen. Leva NU. Det måste jag lära mig.

Jag skulle också vilja tillägga att det är en jäkla tur att jag har min Frida Pettersson. Hon må bo i London, men tack vare skype kan hon guida mig rätt här i livet och lyssna på mitt oändliga klagande. Du är en klippa! Tänk att vi knappt träffats på säkert 4 år, men vi är fortfarande allra bästa kompisar.

Nej, positiva Joanna is back.


Frida och jag i London, 2007

Att leva i Sverige

Nej jag förtjänar inte denna blogg, för jag skriver aldrig i den. Jag vet. Men jag har varit fruktansvärt upptagen förstår ni. Upptagen med att försöka komma in i det här.. livet i Sverige. Det kanske låter jättelöjligt, men det är fan inte lätt när man levt utomlands i ett år. Speciellt när man verkligen haft ett liv därborta. Jag tror vi kom in i det lite för bra. Gayndah, mitt andra hem på jorden.

Vad har jag gjort dessa 3 veckor jag varit hemma?

* Försökt jobba så mycket som möjligt.
* Satt igång med träningen igen. Underbart är det.
* Oroat mig.
* Flyttat tillbaka in i min lägenhet.
* Försökt få ordning i den. (Fortfarande kaos.)
* Hälsat på familj i Stockholm.
* Oroat mig lite mer.
* Vaccinerat mig mot svinis.
* Druckit kopiösa mängder kaffe.
* Varit med min underbara Frida en hel del.
* Varit full en gång. (Det är inte lika skoj att bli full längre.)
* Bestämt mig för att inte bli full på väldigt länge.

Ja, jag har säkert gjort något mer, men detta är lite av mina 3 veckor hemma i Sverige.
Nu ska jag fortsätta att försöka få ordning här.


G'day coffee!


Hem ljuva hem

Nu är jag äntligen hemma i Sverige efter en lååååång och väldigt krånglig resa. Vi höll på att bli fast i Amsterdam, eftersom Malaysia Airlines inte hade bokat in oss på vårat flygplan. Bra, jättebra. Det har varit en hel del krångel med hembiljetten. Men vad gör det nu? Jag är ju hemma. Dock utan min ryggsäck, men dom sa att den ska vara på plats inom 48 timmar.

Vaknade för en stund sen efter att ha sovit i 12 timmar. Däckade redan klockan 18 igår. Mamma, pappa och Daniel kom och hämtade mig på flygplatsen och sedan åkte vi hem till mamma och åt middag och drack vin. Riktigt mysigt!

Vet inte riktigt vad jag känner ännu. Har inte hunnit landa och kunnat smälta allt. Det är ju trots allt ett helt år av konstiga händelser som ska koppla i hjärnan. Varje dag i ett år har jag levt med Julia Garrido på min sida, och varje dag i 9 månader har jag även haft Anna Nilsson där. Kommer bli konstigt, men Norrköping är ju bara en timma härifrån.

Nu ska jag sätta mig ner och försöka fatta att jag är hemma. Hörs snart!


RSS 2.0