Joanna

Måste ju göra lite reklam för min kära brors band.

Tänk vad fint det kan bli när man tar bilder av misstag, eller på prov. Denna tog Ben en kväll i Australien.

Love that will not betray you,
dismay or enslave you,
It will set you free
Be more like the man
you were made to be.
There is a design,
An alignment to cry,
At my heart you see,
The beauty of love
as it was made to be.

Så jävla fantastisk låt. Sånt jävla fantastiskt band.

Jag tycker verkligen detta är kul.

Idag kör vi denna goding på högsta volym. Pepp!

Midsommarafton var helt fantastisk! Mys på jobbet, lunch med släkt och sen en kväll på en veranda med mysigt sällskap, öl och musik. Perfection. Idag är man väldigt trött, men det var så värt.






Underbara sommar, ta aldrig slut.

Och så kom jag på att pappa inte fick något eget grattisinlägg när han fyllde, så här kommer det.



Grattis till er båda 57-åringar.

Och verkligheten väntar utanför.






Nu, till verkligheten.

Något av det starkaste, bästa och värsta jag någonsin sett. Men jävlar vilken bra film det är. The Pianist. Den är rätt gammal, jag vet, men jag såg den först häromdagen. Det var efter det jag tog tag i något jag länge velat göra. Eller ja, jag kom med förslaget och mamma tog tag i det. Vi åker till Polen den 3e augusti och besöker Krakow och Auschwitz. Något jag verkligen ser fram emot, även om det låter fel att säga så. Men det känns så otroligt viktigt. Det kanske får en att tänka till och att sluta klaga på små skitproblem. Hoppas.

Men som sagt, har ni inte sett filmen så se den. Varning dock för vissa scener, om ni är känsliga.



Adrien Brody vann en Oscar för sin roll som Wladyslaw Szpilman.

Solen skiner (mestadels), håret är bra, resa bokad, mat handlad, ny dator, musik på högsta volym, snart världens bästa jobb. Bra.




Men oj vad glad.

Jag hatar den här känslan. Den här tomheten man känner när en underbar helg snart är slut. Blä.

Helgen har varit fantastiskt. Roadtrip till Västerås, vänner, sol, öl, regn, närhet och så jäkla många skratt. Längesedan jag skrattade så mycket. Jösses.

Det var en gammal bekant som kom hem till mig mitt i natten för några månader sen, bara sådär från ingenstans, och spelade den här låten för mig. Han var helt hooked på den då men jag glömde bort den sen. Nu har den dock hittat tillbaka till mig, och jag är helt hooked.

Jonathan Johansson – Aldrig ensam

Nyss när jag var ute på min innergård så gick jag förbi två tanter som satt på sin uteplats. Den ena med papiljotter i håret och hårnät, underbart. Där satt dom och drack kaffe och pratade. Dom var så otroligt söta och det såg så himla mysigt ut. Det kanske inte är så jäkla illa att bli gammal ändå. Om man får hålla sig frisk och med minnet i behåll. Hoppas. Då ska jag sitta där med min tantväninna och bara skratta och dricka kaffe. Gubben, om jag har någon, får inte vara med. Tantsnack deluxe.