Sista kvällen i maj


Foto: Frida


Söndagsdepp.

Jag hatar den här känslan. Den här tomheten man känner när en underbar helg snart är slut. Blä.

Helgen har varit fantastiskt. Roadtrip till Västerås, vänner, sol, öl, regn, närhet och så jäkla många skratt. Längesedan jag skrattade så mycket. Jösses.



Aldrig aldrig ensam.

Det var en gammal bekant som kom hem till mig mitt i natten för några månader sen, bara sådär från ingenstans, och spelade den här låten för mig. Han var helt hooked på den då men jag glömde bort den sen. Nu har den dock hittat tillbaka till mig, och jag är helt hooked.

Jonathan Johansson – Aldrig ensam

Mamma 17 år.


Åh

Nyss när jag var ute på min innergård så gick jag förbi två tanter som satt på sin uteplats. Den ena med papiljotter i håret och hårnät, underbart. Där satt dom och drack kaffe och pratade. Dom var så otroligt söta och det såg så himla mysigt ut. Det kanske inte är så jäkla illa att bli gammal ändå. Om man får hålla sig frisk och med minnet i behåll. Hoppas. Då ska jag sitta där med min tantväninna och bara skratta och dricka kaffe. Gubben, om jag har någon, får inte vara med. Tantsnack deluxe.


Mer Norrköping






Helgen i bilder








Detta var väldigt några av alla bilder som togs. Kanske laddar upp fler lite senare, för det tar en satans tid.

Pick och pack

Nu tar jag mitt pick och pack och drar till Norrköping. Hej!


Kaffe och kaffe

Dagen har spenderats med en massa kaffe och den här tjejen:



Med papiljotter i håret



Är det bara jag som kör med papiljotter i håret? Det är så bra! Sliter inte som en plattång och håret faller så fint. Jag ser ut som en tant, men det bjuder jag på.

Testar på samma gång min nya Nikon D3000 lite. Tror jag kommer bli rätt kär i den.

God kväll!

Jag saknar

Jag saknar honom. Han som alltid fick mig glad. Han som alltid lyssnade. Han som var lika härligt konstig som jag. Han som gick med på mina knäppa idéer. Han som tog hand om mig när jag var aspackad. Han som köpte kinamat till mig. Han som satt och väntade på mig i en timma fast jag skrikit åt honom att dra. Han som alltid fanns där fast jag behandlat honom som luft. Han som tog med mig och fiskade. Han som kletade smör i hela mitt hår. Han som spelade gitarr för mig. Han som packade ner sina gamla fotbollsshorts i min väska när jag skulle åka. Han med det lockiga håret. The one and only Ryan Slack. Fan vad jag saknar honom.








Jävla andra sidan jorden.

RSS 2.0